OBS det är absolut inte tillåtet att kopiera detta utan att Marianne Hård har gett sitt medgivande.

[ Tillbaka ]

De kom verkligen från Maine !
(Originaltext: Beth E Kus, Dirigo Maine Coons, USA.
 Med författarens tillstånd översatt av Marianne Hård)

 

För 200 år sedan kallades Maine Coon-katterna för ”Maine Cats” (Maine-katter) och 100 år senare, på 1900-talet, så var de forfarande bara ”Maine-katter”. Var och när ordet ”Coon” lades till namnet vet man inte säkert men det är ett tillägg som gjordes under 1900-talet.  

Den första författaren som beskrev ”Maine-katter” var F R Pierce. Mrs Pierce, en amerikanska från staten ”Maine”, skrev kapitlet ”Maine Cats” till boken ”The Book of the Cat”. Denna klassiska kattbok, som publicerades i England 1903, skrevs först av den engelske författaren Frances Simpson. Mrs Pierce skrev kapitlet om ”Maine-katter” utifrån sina omfattande personliga kunskaper och erfarenheter. Hon tog även med kommentarer från sin egen korrespondens med andra Maine-kattägare på 1800-talet. Denna redogörelse och beskrivning av ”Maine-katter” och deras historiska ursprung  ger än i dag en vägledning till uppfödare och kattälskare av rasen, som i dag går under namnet Maine Coon-katter. 

Enligt Mrs Pierce fanns det många ”Maine-katter” redan innan ”The Book of the Cat” publicerades. Faktiskt så fanns det i Maine generationer innan inbördeskriget och hade, enligt henne, redan blivit många i vissa delar av Maine på 1880-talet. Mrs Pierce första katt, som 1861 ägdes av hennes bror och henne själv, var en ”Maine Cat”, som hette ”Captain Jenks of the Horse Marines”. Denna katt beskrev hon som en av de ”långhåriga katterna av det slag som man ofta kallade ”Maine-katter”…. ”Deras ursprung sträcker sig längre tillbaks än till den äldsta invånaren”. Av denna kommentar att döma hade Mrs Pierce frågat äldre släktingar och vänner om deras ”Maine-katter” och hade lyssnat till sagor om ”Maine-katter” i sin barndom. Hennes kommentar ”Jag har skrivit om katter som har sitt ursprung längre tillbaks i tiden.” beskriver historiskt förekomsten av en  välkänd typ av katt som fanns i Maine lång tid innan inbördeskrigets tid 1861 och lång tid innan hennes egen katt ”Captain Jenks of the Horse Marines”.

 

Maine-katter på utställningar – 
ett stort antal bruntabby

Hon skriver vidare om en bekant, Mr Robinson, vars ”Maine-katt” ”Richelieu” vann bäst i klassen vid en kattutställning i Bangor, Maine, 1884. Detta sätter datum för det hon refererar till i följande avsnitt, som beskriver det stora antal ”Maine-katter” som fanns på 1880-talet. ”Vid den tiden (kattutställning 1884) var kustområdet Maine rikt på fina exemplar av långhårskatter. Det var innan de började säljas. Jag kommer speciellt ihåg deras bruntabbykatter.” 

”De har haft några extremt fina bruntabbykatter i Maine. Det är en av naturens hemligheter hur de då och då - inte alltid - får fram dessa fint typade katter.”

”Tabbykatterna spreds vida längs kusten och ett stycke in i landet, kanske ca 10 mil eller mer, men jag har inte hört att de förekom i den nordliga delen av staten, vilken är mindre befolkad.”

  Dessa observationer ger med säkerhet garanti för att ”Maine-katter” fanns i Maines kustområden i den tidigare delen av 1800-talet och att de även då var en känd typ av katt. Under de senare årtiondena på 1800-talet fanns det ett stort antal ”Maine-katter” och de vann ofta berömmelse vid kattutställningar. ”Maine-katterna” som dominerade rasen vid den tiden var bruntabby.

 

Maine-katter med maritimt ursprung  

Det stod klart för Mrs Pierce att de tidiga föregångarna till Maine Coon-katten kom till Maine via sjövägen. Redan som liten flicka år 1869 kunde hon komma ihåg att hon för första gången såg ett par blåögda vita kattungar sticka ut ur en sjömans ficka. Mrs Pierce kom senare att äga en av deras vita avkommor. ”Från den dagen dök långhåriga, blåögda, vita kattungar upp på de mest oväntade ställen.”  

Mrs Pierce är noga med att förklara att ”Maine vid den tiden var en av de största staterna för skeppsbygge i  Unionen. I de stora och små hamnstäderna var det ofta så att invånarna var herre över sina  egna flytande palats och tog med sig sina familjer på resa till främmande länder.”  

Hon förklarar noga att ”Sällskapsdjur av alla de slag köptes i utländska hamnar för att roa barnen ombord.” I annat fall, som jag speciellt kommer ihåg, fick de husdjur som redan fanns till hands bli keldjur åt barnen.” 

”P g a detta fann katten sin väg till nästan alla kuststäder – dock många fler tidigare än vid denna tidpunkt (innan boken trycktes 1903), eftersom segelskeppen då ej längre var  s k ”institutioner” där man tjänade pengar. Därmed kan de katter som vi i dag finner där kallas infödda.” 

Denna kommentar visar att ”Maine-kattens” genetiska bas kommer från och grundades genom de sjöfarande familjernas kärlek till katter. Det skedde inga större förändringar efter skeppsindustrins fall.

 

Sjökaptener uppfostrade katter  

Mrs Pierce ansåg det anmärkningsvärt och värt att minnas att en skeppskock skänkte ett par långhåriga, vita katter till en segelmakare. Hennes erfarenheter och observationer bekräftar att de tidiga ”Maine-katterna” sköttes om med kärlek och omtanke. Detta har bidragit till att denna ras överlevt två århundraden här. Hon noterade att dessa kattungar ”växte och sköttes om med största omsorg.”

När deras ägare fick fram en perfekt hane behöll han den och skickade sedan kattföräldrarna till någon släkting. Dessa kattungar kom senare att bli en del av den genpool som de tidiga vita ”Maine-katterna” härstammar från. En annan källa till vita ”Maine-katter” var även de som kom sjövägen. Kattmamman till en katt som hette ”Swampscott”, en vit ”Maine-katt”, beskrevs i ett brev till Mrs Pierce som följer ”Min katts farfars far kom till Rockport, Maine, från Frankrike. Han var vit och hade blå ögon.”  

Två andra sjökaptener omnämns av Mrs Pierce. Detta fastställer den stora betydelse som sjölivet hade vad gäller ”Maine-kattens” utveckling och omtanken

om den. 1885 hade kapten Condon en fin creme-katt, vars kattungar blev kända för ”att alla påvisade enorm styrka och form samt enorma ben  och muskler”. Kapten Ryan omnämns personligen av Mrs Pierce att vid ett tillfälle ha haft 4 generationer av sin egen linje av svarta katter och att han var noga med att välja bra hem åt sina kattungar. ”De älskade sina katter som om de vore deras barn.”, skriver hon om kapten Ryan och hans familj, ”vilka kunde leta i åratal efter rätt person som de kunde ge bort sina kattungar till." Såväl yrkesverksamma som pensionerade sjökaptener föredrog att bosätta sig i kuststäderna samt i de små städerna längs Maine:s kust. Tack vare att så många sjömän älskade sina skeppskatter och värdesatte deras kattungar, har  ”Maine-kattens” historia och utveckling präglats av en speciell ”smak av havssalt” i och med allt sjöliv som florerar kring dessa katter.  

Den dokumenterade kunskap som finns om ”Maine-katten” framförs tydligt av Mrs Pierce. Hon förklarar klart och tydligt att ”Maine-katten” var resultatet av sjöfarande Maine-invånares sällskapsdjur. Hon menar också att ”Maine-kattens” utveckling skedde främst längs kustområdena i Maine och spreds i långsam takt till bondgårdar när kattungar gavs bort till släktingar och vänner.  

”Under en lång tid var de långhåriga katterna mest begränsade till kuststäderna. I och med att man gav bort de bästa katterna till sina systrar, sina kusiner samt sina fastrar och mostrar” så spreds de även inåt landet.”, skriver hon.  

När hon beskriver ”Maine-kattens” utveckling nämner hon också dess färger. Hon skriver tydligt vilka färger som med förkärlek förekom. ”De starka färgerna dominerar, vit, svart, blå , orange men också creme och tabby är jämnt fördelat och utbrett.”  

Sällsynta färger såsom smoke registrerades på en av 200 kattungar enligt en representants brev till henne. ”Silver och chinchilla är inte vanligt förekommande färger”, skriver hon. Dessa färger är fortfarande i dag inte vanliga hos Maine Coon-katter.

 

Vem var Mrs Pierce?  

Hon beskriver sig själv i korthet som mycket intresserad av ”Maine-katter” redan som ung. ”Eftersom jag hade detta intresse redan som barn och innan rasen blev på modet, var jag öppen för alla nya utvecklingar.” Hon beskriver sin familj såsom kattälskare: ”Vår egen familjekrets var först komplett när vi hade minst en eller flera katter – inte alltid långhåriga men den varianten var alltid den som uppskattades mest.”  

Hon ställde ut sina ”Maine-katter” på kattutställningar och ägde registrerade vinnare. Hon besökte och brevväxlade med kattälskare på den tiden. Hennes korrekta beskrivning och kännedom om olika katter visar klart och tydligt att  hon hade stor kännedom om ”Maine-katten”. När hon beskriver en av ”de fina bruntabbykatterna i Maine” är hon noga med detaljerna. ”Leo, bruntabby, född 1884, död 1901” och noterade ”nosens färg, nosens längd, storlek och form på ögonen, längden på håret i öronen och på huvudet.”  

De som noga analyserar Mrs Pierce noteringar kan lätt dra slutsatsen att ”Maine-katten” till att börja med var välutvecklad redan i början av de första årtiondena på 1800-talet samt att den första och definitiva tillväxten av rasen skedde under första delen av 1800-talet. Senare under
detta århundrade och i takt med rasens tillväxt, dök nya färger upp och katterna blev större. Källan till just denna ras var klart och tydligt skeppskatterna från sjöfartens dagar och sjöfararnas familjers sällskapsdjur. Allteftersom kaptenerna kom hem med dessa sällskapsdjur förökade de sig naturligtvis och antalet multiplicerades i kuststäderna. ”Maine-kattens” genetiska bas var väletablerad och ändrade sig endast lite efter skeppsindustrins fall. Låt oss repetera tidigare citat ”De som vi finner där i dag kan med säkerhet anses vara infödda.” är mest korrekt för nästa millenium. 

Mrs Pierce beskriver katten som långhårig och med bra temperament, som tack vare ”kyligt klimat och långa vintrar med ren luft full av ozon.” har fått utvecklat sina bästa kvaliteter. Med tanke på framtiden skriver hon ”Med några års väl genomtänkt avelsarbete med tonvikt på  typ, så skulle de platsa väl i en internationell kattutställning.” 

”Maine-katten” har blivit populär. I takt med populariteten har dess ursprung kommit i skymundan och ibland glömts bort. Den kallas numera för Maine Coon-katten och har blivit internationellt känd som både utställnings- och  sällskapskatt av det finare slaget. Dagens Maine Coon-katt har ett klart och tydligt ursprung och föregångarna kan med hjälp av stamtavlan spåras till katter från staten Maine i USA.

 

Copyright  18 april 1998, Beth E Kus, USA

Alla  citat är från boken ”The Book of the Cat”, Simpson, kapitel xxviii,
av F R Pierce, publicerad av Cassell and Company Limited 1903.
 

 

© Operacoon's Lars-O. Hård, 
www.operacoons.se
Uppdaterad den 04 augusti 2015